Skrivet av: Kapten Nemo | fredag 3 oktober 2008

Medias hantering av fallet Östberg

Namnet Annika Östberg är välbekant för de flesta svenskar som följer nyheterna. Hon fick för någon vecka sedan avslag på sin ansökan om tidsbestämning av sitt straff och därmed i realiteten även avslag på sin ansökan om förflyttning till fängelse i Sverige.

Nyhetsrapporteringen har kantats genom åren av grova felaktigheter och rena partsinlagor för Östberg.

Annika Östberg Deasy

Annika Östberg Deasy

Hon dömdes för sin delaktighet i två mord, varav det ena mordet var på en polisman. Dessförinnan var hon dömd för ett flertal brott, däribland dråp. Hon som nioåring till USA och kom att leva ett liv fyllt av drogmissbruk och kriminalitet.

Det har gjorts flera TV-program om fallet Östberg, Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger, har intervjuats om Österbergs öde av Stina Dabrowski. I intervjun frågar Dabrowski när Östberg kan tänkas få tidsbestämt och överföring till Sverige. Guvernören svarar att hon [Östberg] mördade kallblodigt två personer och att hon ännu inte betalat priset för detta. Dabrowski rättade då guvernören och sade att Östberg har inte mördat någon med hänvisning till att det var Östbergs pojkvän som höll i mordvapnet. Pojkvännen tog livet av sig i häktet.

I media och i Dabrowskis intervju ovan har man försökt göra gällande att Östberg inte skulle ha dömts för sin inblandning i brotten – att den som döms för mord i Sverige måste aktivt delta i själva dödandet. Så är icke fallet, Annika Östberg är i polismordsfallet dömd på exakt samma grunder som våra egna riksbekanta polismördare Arklöv, Ohlsson och Axelsson. Nämligen att ha understött och med sin närvaro stöttat gärningsmannen – i Malexanderfallet kunde ingen gärningsman pekas ut utan alla tre ansågs delaktiga genom sin närvaro och övriga handlingar. Östberg deltog faktiskt mer än Malexandermördarna då hon uppmanade pojkvännen till mordet, faktiskt avsiktligt distraherade polismannen så att pojkvännen kunde skjuta honom i ryggen, laddade om pojkvännens vapen och sedan hjälpte denne att gömma polismannens kropp. Östberg erkände gärningarna och kunde därigenom slippa riskera dödstraff. Hennes straff blev 25 år till livstids fängelse.

Media har också starkt betonat Östbergs koppling till Sverige. Sanningen är dock den att Annika Östberg Deasy inte kunde någon svenska alls praktiskt taget när hon fängslades. Kunskaperna i svenska har hon tillägnat sig i fängelset per korresponds med svenskar. Senaste gången hon var i Sverige var när hon var nio år gammal. Östbergs mor bor dock numera i Sverige och hon för av förståeliga och behjärtansvärda skäl en kampanj för att få sin dotter till Sverige. En överföring till Sverige skulle troligen, såvida inget särskilt avtalats med USA, innebära att Östberg friges ganska snart. Detta är naturligtvis Östberg & co medvetna om. Media har i sin rapportering uppgett att Östberg är den svensk som suttit längst i fängelse – detta är inte korrekt dock så är hon den svenska kvinna som suttit längst i fängelse om man bortser från kvinnor intagna inom rättpsykiatrin.

Fallet Östberg har för svenskar belyst processen kring tidsbestämmande av straff i USA. Detta  har enligt min mening fört en del gott med sig då processen minst sagt är rättsosäker. Den är i hög grad beroende för vad som är politiskt korrekt för stunden och de anhöriga till de mördade ges tillfälle att obehindrat yttra sig i processen. Något som jag finner tveksamt ur rättsäkerhetssynpunkt.

De som menar att Östberg är eller kan vara oskyldig och att hon erkände endast för att hon riskerade annars att dömas till döden missar helt poängen. Att kritisera andra länders rättsystem är symptomatiskt för proffstyckare och vanliga människor i Sverige. Vi har en benägenhet i detta land att okritiskt svälja vårt eget rättssystems utslag och beslut men alltför ofta ifrågasätta utländska domstolar – fallet Calle Jonsson är ett av de mer kända.

Media har också en förmåga att förringa brott som begåtts av kvinnor – helst ska det finnas någon ondsint manipulativ och styrande man i bakgrunden. Som exempelvis Helge Fossmo i Knutbymordet. Media är också väldigt restriktiva med att låta de mördades anhöriga komma till tals eller på annat sätt beskriva Östbergs inblandning i brotten. Man har överhuvudtaget inte refererat domarna mot Östberg alls, varken i de två mordfallen eller i dråpfallet.

Personligen anser jag att Östberg bör överföras till Sverige. Inte på grund av någon påstådd koppling till Sverige och inte för att jag tror att hon är det minsta oskyldig utan helt enkelt för att jag anser att den tid hon suttit i fängelse, över 25 år, överstiger det straff som bör dömas ut för brotten. Hon utgör inget hot mot någon längre och har betalat priset för sina gärningar. Det är kort sagt starka humanitära skäl som talar för hennes sak. Frågan är; kommer Malexandermördarna att släppas fria inom 25 år? Jag är tveksam. Massmedia tenderar att behandla inhemska brottslingar tämligen hårdhänt men svenskar som begått brott utomlands på något sätt ofta får en mild behandling, ibland till och med ikläs de en offerroll.

Annan bloggare som har ungefär samma uppfattning som jag i frågan är Johan Ingerö.

Annonser

Kategorier

%d bloggare gillar detta: