Skrivet av: Kapten Nemo | fredag 6 juni 2008

Hatbrottets definition

Jag brukar vara väldigt försiktig med att obetänksamt köpa mediernas beskrivningar av åtalade i spektakulära brottmål. Ofta missar journalisten människan bakom skranket och hemfaller åt tacksamma stereotyper och karaktärsmord. Inte så konstigt kanske, även de mest seriösa nyhetsmedier pendlar mellan rollen som nyhetsförmedlare och underhållare – även om de själva och även vi läsare ibland förnekar att så är fallet.

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan rapporterar om den mordåtalade 35-åringen, även benämnd i medierna som Smeden. Den åtalade mannen har raggat upp andra män på diverse sajter för homosexuella. Väl hemma hos dem så har han, enligt sitt erkännande, utdraget misshandlat, kanske till och med torterat, sina offer och dessutom i vissa fall rånat dem. Medierna och åklagaren kallar det för ett hatbrott. Grunden till detta anses vara att den åtalade avsiktligen sökt upp offer som döljer sin homosexuella läggning, troligen som en försäkran om att dessa är mindre benägna att polisanmäla. Vi talar alltså inte här om någon som skadat och eventuellt mördat homosexuella därför att de är homosexuella utan helt enkelt därför att dessa ansetts av den åtalade som mindre benägna att polisanmäla. Det är en väsentlig skillnad och det ska bli intresssant att se hur domstolen ställer sig till det yrkandet. En skicklig advokat bör nog ha uppmärksammat detta.

Personrån är naturligtvis inte särskilt lönande, åtalet i fallet med Smeden talar sitt tydliga språk, 200kr vid ett tillfälle, några hundringar här och där. Småpengar. Det primära syftet är troligtvis inte pengarna utan de bakomliggande orsakerna är troligtvis mycket mer komplicerade än så. De flesta spekulationer har gjort gällande att Smeden skulle ha en undantryckt homosexuell läggning. Jag vet inte om det stämmer, skälen kan snarare vara psykopati och en sadistisk läggning även om även jag gärna hemfaller åt teorin om någon form av erfarenhet av homosexualitet – kanske negativ sådan. I vilket fall som helst så har den här typen av gärningsmän en djupare psykiatrisk problematik. Sedan att vårt lands rättspsykiatriker inte anser dem så sjuka att de inte är riktigt medvetna om vad de gör är en annan sak.

Medierna beskriver den här händelsen som unik för sitt slag, att en gärningsman metodiskt söker upp homosexuella i syfte att råna dem, kanske till och med rånmörda dem. Säkert är det mycket ovanligt men jag har åtminstone lyckats googla fram ett fall från 1999. Domen kan du läsa här. Varning för stark läsning! Den handlar om en ung man som rånar och mördar en man och försöker mörda en annan. Mördaren dömdes till 14 års fängelse och är nog en fri man nu. Likheterna med fallet med Smeden är uppenbara, båda två rånar och mördar homosexuella. Den dömde i domen som jag länkar till verkar dock ha specialiserat sig på äldre homosexuella samt att han till skillnad från Smeden uppger att han själv är homosexuell.

Personligen är jag emot en särskild lagstiftning och beteckningar som hatbrott. Likheten för lagen borde vara helt absolut, man blir inte mer offer för att gärningsmannen haft ett specifikt motiv. Jag menar också, precis som det framkommer i de två redovisade fallen ovan, att gränsdragningen är ibland omöjlig att göra. Den dömde i fallet vars dom jag länkar till har haft samma motiv och ungefär samma typ av gärningar – ändå räknades inte hans brott som ett hatbrott eftersom han själv var homosexuell. Skall den egna sexualiteten ge ett frikort vid bedömningen av vissa gärningspåståenden? Jag tycker inte det.

Annonser

Kategorier

%d bloggare gillar detta: