Skrivet av: Kapten Nemo | fredag 23 maj 2008

Val av chefer och åsiktsfrihet inom polisen

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har rapporterat om att anställda vid länskriminalen i Stockholm har JO-anmält sin arbetsledning för att bland annat föra register över anställdas sjukdomar och politiska åsikter.

 Margareta Linderoth

Länskriminalen leds idag av Margareta Linderoth som tidigare varit just chef för statens mest politiska polis, nämligen författningsskyddetSäkerhetspolisen. Författningsskyddet är en avdelning som skapades efter tysk modell (Verfassungsschutz) och har som arbetsuppgift att förhindra statskupper och hot mot medborgerliga rättigheter och friheter. Det senare benämner man som ”demokratin” även om man från Säkerhetspolisens sida verkar göra en vidare definition av begreppet än så. Författningsskyddet anser sig idag ha som huvuduppgift att registrera och hålla koll på högerextremister, som en bisyssla så arbetar man även mot vänsterextremister – åtminstone de våldsamma. Att vänsterextremisterna får mindre uppmärksamhet beror inte på att de utför färre brott, snarast tvärtom, utan att brotten oftast är mindre grova även om det visst begås våldsbrott som misshandel och mordbränder. Högerextremisterna har, trots en lugn period på nästan tio år, haft en historia som varit kantad av mer massmedial uppmärksamhet kring våldsbrott än vänstern sett i ett perspektiv om 80-90-talet.

Man skulle därför kunna förklara åsiktsregistreringen på länskriminalen med något så enkelt att Margareta Linderoth är upphovet till denna genom sitt tidigare arbete på landets politiska polis. Förklaringen är dock inte så enkel som man kan tro. Linderoth tillträdde som chef för länskriminalen för bara några år sedan men enligt JO-anmälan ska registreringen ha pågått sedan 1995. Ansvaret finns därför även att söka hos hennes företrädare.

Leif Jennekvist

Jag skulle vilja använda de anteckningar som förts om personalen – om det nu är sant – som ett bevis på hur väl en arbetsplats fungerar. Tidigare chefen för länskriminalen var Leif Jennekvist. En del av ansvaret finns således också att söka där. Problemet med chefer som Linderoth, med en lång bakgrund inom polisväsendet, och Jennekvist, som antogs till polishögskolan redan som 20-åring, är att dessa saknar arbetslivserfarenhet från andra arbetsplatser. Man får därmed inte med sig de normer som övriga samhället har kring hur en arbetsplats bör fungera. Det enda Jennekvist hade med sig i bagaget innan han blev polis var militärtjänsten. Jag lägger inga värderingar i övrigt angående deras sätt att leda. Jag tror dock att deras avsaknad av tidigare arbetslivserfarenheter kan vara till en nackdel för dem.

Även kriminalpoliser har rätt till åsiktsfrihet. Dessa män och kvinnor lider lika mycket som vem som helst som arbetar på en arbetsplats där man misstänker att ledningen för anteckningar om de underlydandes privatliv. Mitt förslag till botemedel är att rekrytering av chefer inte uteslutande sker internt utan att man drar nytta av människor med andra erfarenheter än arbete på en polismyndighet. På så sätt skapas mindre tunnelseende i den verksamhet man bedriver.

Annonser

Kategorier

%d bloggare gillar detta: