Skrivet av: Kapten Nemo | lördag 17 maj 2008

Pressetikens utveckling kontra lagstiftningen

Kommentar till Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets artiklar.

 

I Sverige är vi lite mer förskonade från den sortens journalistik där journalister (detta begrepp omfattar också fotografer) aggressivt söker upp sina objekt – vare sig det är någon som misstänks för ett spektakulärt brott eller en kändis som genomgår skilsmässa. Svenska journalister är dock på väg ikappNiklas Lindgren sina utländska kollegor. Jag har flera gånger reflekterat över svenska journalisters arbetsmetoder. Jag drar mig till minnes bilden på hagamannen Niklas Lindgren, tagen av en fotograf med hjälp av helikopter ovanför häktet. Se bilden intill, på bilderna som publicerades såg man mannens ansikte klart och tydligt. Fotografen Casper Hedberg uppger i intervju att bilden togs på uppdrag av redaktionen: – ”Ta en bild på Hagamannen i häktet om det går”. Till detta kommer exempelvis bilden på Malexandermördaren Tony Olsson i kalsonger – tagen av en polisman.

Jag har endast tagit dessa fall som exempel, listan kan göras hur lång som helst, kan den enkla människan försvara genom att säga att det är brottslingar det handlar om. Jag menar att man måste ha siktet högre än så. Hagamannen hade dessutom kunnat vara oskyldig när den där bilden togs. Det är illa ställt med rättstaten om den inte förmår skydda häktade människor från intrång i den personliga integriteten, skyldiga som oskyldiga. Jag tvivlar på att Casper Hedberg Casper Hedbergskulle uppskatta om jag fotograferade honom genom fönstren i hans hem. En häktad människa är helt värnlös. Vad det beträffar den kända bilden på Tony Olsson så togs den av en polisman som fortfarande är anonym. Polismannen gjorde sig en rejäl hacka på bilden och hans identitet får inte ens efterforskas av svenska myndigheter då källskyddet är instiftat i grundlagen. Källskyddet är naturligtvis enormt viktigt för öppenheten i samhället. Jag vill dock mena att undantag bör göras för den som förmedlar bild eller skrift mot betalning till journalister. Polismannen borde naturligtvis ha fått avsked och ett kännbart straff. Andra exempel som kan tas är den kraftiga mediebevakningen av mamman i fallet med de mördade små barnen i Arboga där hon redan på sin sjukhussäng, kämpandes för sitt liv, blir föremål för närgångna journalister som vill intervjua henne. Vi måste helt enkelt kunna lita på att lagstiftningen skyddar människor, vare sig det är i deras hem eller i statens förvar som ex fängelser, sjukhus och skolor med mera. Vi måste också kunna lita på de människor som arbetar inom dessa institutioner, att dessa inte säljer ut våra sekretesskyddade uppgifter till högstbjudande journalist.

Problemet är att lagen inte hinner med massmediernas arbetsmetoder. Det kommer bli ännu vanligare med att statliga tjänstemän mutas, för det är vad det handlar om – mutor, att ge uppgifter och bilder till massmedierna. Den enskilda människans intergritet betyder föga när en kvällstidning bestämt sig för att exponera dennes privatliv. Man kallar det för ”allmänintresset” – något diffust som definieras av tidningarnas chefredaktörer.

För de journalister som kränker privatlivet och de statliga tjänstemän som låter sig mutas Anders Gerdinmed ”tipspengar” kommer troligen att kunna känna sig trygga en bra tid framöver. Förändringar går långsamt men jag tror att utvecklingen går mot mer skrupelfria massmedier som gör allt för ett scoop tills den dag våra politiker säger ifrån. Något som de faktiskt gjort beträffande exempelvis offentligheten för vissa fotografier i statens register. Tidigare kunde den som ville beställa ut ett fotografi på vem som helst som hade pass eller körkort. De registren är idag belagda med en ganska sträng sekretess – till förtret på de flesta redaktioner runt om i landet. Faktum är att Aftonbladets dåvarande chefredaktör, Anders Gerdin, hade fräckheten att argumentera mot den nya sekretesslagen med hänvisning till att medierna kommer att bli tvungna att kränka människors privatliv i jakten på bilder på dem istället för att bekvämt kunna beställa dem! Kampanjer mot den nya lagen fördes livligt i de flesta medier.

I slutändan biter sig alltså massmedierna med kvällspressen i spetsen sig själva i svansen. För trots allt, medborgarna förväntar sig att staten kan skydda dem mot intrång i privatlivet. Även om det inte kommer att bli en valfråga så kommer de flesta politiker – om inte annat av självbevarelsedrift – att åtgärda de brister som finns i vår lagstiftning kring skyddet av privatlivet.

Annonser

Kategorier

%d bloggare gillar detta: