Skrivet av: Kapten Nemo | söndag 11 maj 2008

Enkel administrativ åtgärd eller vägen mot en polisstat?

Kommentar till artikel i SvD.

Svenska Dagbladets rubrik är rejält missledande. Vad Thomas Bodström föreslår är att strafförelägganden ska kunna utdelas av enskilda polismän istället för som idag av åklagare. För enklare brott kan en åklagare ge en misstänkt ett erbjudande om att erkänna och slippa rättegång. Den misstänkte får då skriva under ett strafföreläggande som innebär att han/hon dömts till böter. De misstänkta som inte väljer att ”nappa på erbjudandet” blir åtalade i domstol. Strafföreläggandet är således ett sätt att bespara rättsväsendet kostnader och den misstänke besväret med rättegång vid uppenbara fall där den misstänkte vet att han/hon blir fälld. Ett exempel på detta är det skattebrott som fd vänsterledare Gudrun Schyman gjorde sig skyldig till. Schyman godtog strafföreläggandet men det var uppenbarligen si och så med hennes kunskaper om rättsväsendet och juridiken. På fråga om skattebrottet svarade Schyman ”man har konstaterat att jag gjort fel men att det inte var ett brott”. Schyman har fel, enda skillnaden mellan ett strafföreläggande och en dom är rättegångsförfarandet. Straffet är detsamma (böter) och det förs in en anteckning om detta i PBR, allmänt kallat brottsregistret.

Angående Bodströms förslag så ställer jag mig frågan om detta gör någon egentlig skillnad? Åklagare är till skillnad från vanliga polismän jurister men att detta skulle göra någon skillnad tror jag inte. Den som erbjuds ett strafföreläggande kan ju neka detta och välja att ta saken till domstol och i denna bli friad alternativt få ett lägre bötesbelopp än det som erbjudits. Kort sagt, rättsäkerheten tillgodoses nog lika bra av en polisman med utbildning för ändamålet som av en åklagare.

Jag tror dock inte att ett sådant förslag lättar den arbetsbörda en åklagare faktiskt har. Strafförelägganden är administrativa åtgärder som knappast tar åklagarmyndigheterna särskilt mycket tid i anspråk.

Jag ställer mig också högst tveksam till utvecklingen mot ett samhälle där polisen får allt mer makt, både inom rättskipningen men även inom andra områden. Det finns goda skäl till varför vi har separata delar i rättsväsendet, dvs domstolar, polismyndigheter, advokater och åklagare som är oberoende av varandra (åtminstone i teorin). Bodströms förslag urholkar inte rättsäkerheten – men det är en bit på vägen.

Annonser

Kategorier

%d bloggare gillar detta: