När jag var en liten busunge i mitten på 80-talet var cykelhjälmar riktigt fula. De såg ut som halva äggskal ungefär och var vita, fula, obekväma och otympliga. Det är bara att erkänna att när man cyklade som liten så gömde man cykelhjälmen i en buske innan man åkte och mötte upp kompisarna. Jag tror att jag delar den erfarenheten med många andra. Statistik som visar cykelhjälmens förträfflighet biter inte på en tioårig grabb som vill få sina kamraters beundran.
Mina egna observationer visar att de cyklister som bär hjälm sällan är inblandade i farliga situationer i trafiken. Troligtvis är de med hjälm mer riskmedvetna och har mer att förlora vid en hjärnskakning. Ett exempel kan ses här intill på en moderiktig vältränad tjej med cykelhjälm och cykelhandskar. Med sådana medcyklister är det snarare de utan hjälm som får skämmas över sin egen dumhet! Ytterligare skäl till ökat hjälmanvändande är att hjälmtillverkarna insett att god säkerhet inte måste innebära att man ser ut som en fårskalle med något svampformat på skallen.
Jag cyklar inte längre, jag tycker att stadstrafiken verkar för farlig. Jag vet som bilist hur lätt det är att missa en cyklist. En cykel är både snabb, tyst och saknar ljus och ofta reflexer. Utöver detta så saknar många cyklister kunskaper om grundläggande trafikregler - eller kanske så väljer de att ignorera dem? Idag såg jag att bilisten framför mig höll på att krocka med två manliga cyklister som kom från vänster i en korsning när bilisten hade grönt. Uppenbarligen körde cyklisterna mot rött trots att det var en stor korsning med massor med trafik. Hjälm bar de inte heller. På bilden här ovan syns en annan knivig trafiksituation som den aktuella cyklisten klarade galant.
Jag är en hyffsat van motorcyklist. Som motorcyklist bär man särskilda kängor, skinnbyxor, skinnjacka, skyddshandskar, hjälm och ryggskydd. Jag blir sugen på att skaffa en cykel men innan jag gör det kommer jag isåfall att skaffa både hjälm och cykelhandskar - de senare för att undvika elaka skrapsår.
