Dagen började med sen uppstigning, sedan åt jag på Levinskys med en kamrat. Valet föll på kycklingwrap med bulgur och grönsaker. Därefter åkte vi ut till ett fält och körde med min kamrats radiostyrda modellhelikopter som har en rotordiameter på 1.3 meter. Den är eldriven och relativt tyst. Jag fick prova att styra helikoptern men gav upp efter mindre än tio sekunder. Det är otroligt svårt att flyga modellhelikopter och de som håller på med det vann min respekt den här dagen. Det kräver lång träning att lära sig bli skicklig på det och en krasch kan kosta tusentals kronor. Modellen min kamrat flög med har en topphastighet på 150-160 km/tim! Med sådana hastigheter vill det till att man snabb i både fingrar och hjärna! Min kamrat använder en simulator i sin dator för att öva och prova sig fram.
Efter detta skildes vi åt och jag mötte upp en annan kamrat och åt glass för att avsluta med en rejäl middag i Kistas galleria. Grillad lax och klyftpotatis stod på menyn. När vi åt satt vi och tittade på alla passerande människor. Kista är en smältdegel av olika människor. En hel del snygga flickor passerade revy också. Just nu är jag proppmätt!
Det jag slås av är hur barnsligt roade män över 30 år är av saker som har motorer om det så bara är modellhelikoptrar. Min vän med modellhelikoptern fyllde nyligen 45 år och är helt nybliven modellhelikopterpilot utan tidigare modellflygserfarenhet.
Då reparationen vid en krasch kostar tusentals kronor så kan man lugnt konstatera att det som skiljer pojkar från män är priset på leksakerna.
